pier pressure

Frihamnen, 1 juli 2007

 

Det var väl egentligen bara tre band som jag gick dit för att se: Blindside, Less Than Jake och Billy Talent, i den ordningen. Och dem var riktigt bra. Blindside var första bandet som spelade. Så efter att jag, Viktor och Sofia glidit förbi hela kön, tack vare att jag hittade Fraz och gänget längst fram, drog vi direkt till första scenen. Blindside var riktigt bra, men fick kanske inte rätt stämning. Vi var fortfarande trötta, det var första spelningen och vi stod rätt långt bak. Men vi hade roligt ändå, speciellt åt Mr Lindskogs snortighta, bruna byxor med hängslen. Hoppas jag får se dem spela ett litet gig istället.

 


Efter det var det lite väntan tills Less Than Jake. Och det var riktigt värt, bästa spelningen på hela dagen. Även om det var längesedan jag lyssnade på LTJ, blink-perioden ungefär, var det grymt bra. Högt tempo och spex som inkluderade massa hattar av olika slag. En hel del mellansnack också, mest om hur bra svenska tjejer är jämfört med tyska. Dem lyckades få igång en circle pit runt kontroll/ljudtornet och alla i publiken var glada. Good times, precis som det ska vara.

 


Det var andra gången jag såg Billy Talent, inte för att jag kommer ihåg så mycket av den första som var på Give It A Name i London. Men den här gången blev jag inte besviken. Alla låtarna fastnade, Ben's tröja rök fort och publiken var galen. Det obligatoriska snacket om the ex aka cunt face och hur vackra svenska tjejer är. Tyvärr fick vi inte se honom glida förbi i kostym med martiniglas. För att sammanfatta lite så var Pier Pressure lyckat, bra festivalväder, mycket folk och alla band som jag väntat på var bra.

 


Måste skriva något om alla emokids också, för det var fullt av dem. Det var trots allt "emo-festen", som jag och Sofia döpte den till. MCR-kostymer, kajal och missbruk av hårspraysburkar är bara början. Men det var lite svårt att störa ihjäl sig eftersom det var vi som stack ut.

 


Vi såg lite av Avril Lavigne också, och hon är pinsamt dålig. Speciellt alla nya låtar, försöker hon sig på att rap'a ibland? What's the deal? Bara grejen att hon har skrivit en låt om "The Pants" dedicerad till starka, självständiga kvinnor. Och sådana symboliseras tydligen av att dem bär byxor. Lite dubbelmoral kanske nu när Avril har blivit extremblond och föredrar Chanel-kjolar? Men visst det var rätt kul, man kände igen fler låtar än vad man hoppades på.

 

My Chemical Romance. Jag och Sofia fick för oss att stå längst fram, vid Frank. Och vi lyckades typ. Tyckte lite synd om alla fans vi tog oss förbi. Men, det var kul. Även om det inte riktigt är min grej, har MCR (läs: Gerard) alltid en grym show och bjuder på sig själva. Och dem gör aldrig fansen besvikna, som alltid är i extas. Grym dag.


Let's keep in touch

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback