Okej, det var tredje gången gillt på Trädgårn' i går. Det första jag tänker nu är "Va? Har jag sett Underoath tre gånger?" Men så är det, två gånger i London och så i går då. Fast jag har inga klara minnen från nån av spelningarna, det beror väl mest på att jag har varit så fokuserad på att överleva. På Give It A Name '06 (shit, jag känner mig gammal) var jag nära att hälsa på asfalten men en av två sjukt långa killar bakom mig räddade mig. Så det är min nya taktik, att alltid ha långa dudes bakom en. Trodde inte svensk publik skulle vara lika galen, men nästan faktiskt.

På vägen hem spårade jag och Sofia. Candy Shop, sooo seductive och hoe downs? Nu längtar jag som en galning efter Alexis, fattar inte hur litet det kommer vara. Och jag kommer inte ha någon röst i en vecka efter. Har lyssnat på Young Cardinals säkert 100 gånger nu och tror nya skivan kommer bli grym.

Det här klippet får mig att känna mig lite piggare i alla fall. Men Dallas borde spotta ut vad han nu har i munnen, och aldrig mer raka av sig skägget. Thhooo Thheeductive!

Jag är lite febrig och seg, men pepp ändå. I kväll är det Underoath på Trädgårn, så tills dess ska jag vara pigg. Annars lär jag väl bli knockad av alla långa hardcore dudes. Blir en skön försmak inför Rise Against som spelar där i slutet av sommaren. Det gäller att börja peppa i tid, god damn vad grymt det kommer bli.

Annars längtar jag mest efter Alexis nya album och spelningen i London! Lite så jag svimmar bara när jag tänker på det, eller kollar på den här bilden. Fast jag vet inte riktigt vad jag tycker om nya singeln än. För lite skrik och ... jag vet inte.