Jag var verkligen zombie i morse, fast får ju skylla mig själv. Började dagen med mocha latte i alla fall, och det hjälpte lite. Har märkt att jag och Sofia är väldigt snabba med att bedöma folk. Har ju läst en massa om stereotyper, haloeffekten och allt möjligt sånt där. Jo, men tjena. När vi satt bredvid nya snubben i dag kunde jag ändå inte få bort bilden av "Denny". Dessutom brukar vi hitta på egna smeknamn som bara vi använder om någon annan. Vad sägs om mumin och snusmumriken? Inte så snällt kanske, men det är väl lite smickrande att vi tar oss tid att hitta på egna smeknamn.

Det är kul att man alltid ska stöta på personer man inte sett på flera år när man är som minst charmig. Hoppade på bussen vid 22:30, snubblar halvsovande fram, a la zombie walking kid, och sätter mig framför en kille som jag slänger en snabb blick på. Det visar sig vara Richard från högstadiet. "Men Therése, känner du inte igen mig?" Pinsamt! Fast det gjorde jag nästan inte. Såg ut som hej-kom-och-hjälp-mig och var mer eller mindre nyvaken. Charmig tjej, verkligen.