När jag inte kan sova om nätterna tittar jag igenom gamla diabilder. Jag har inte sett så många fotografier från när jag var liten eftersom allt är sparat på dia. Man tar ju inte fram pärlduken och projektorn i dag som när pappa var liten, så istället har vi hundratals bilder som ligger och skräpar i boxar. Men nu sitter jag alltså och tittar i sängen. Och minns. Det finns så mycket jag har glömt. Att jag brukade bada i flera timmar till exempel, det var det bästa jag visste. Gärna bubbelbad med Turtles, som på den här bilden.

Men jag minns att jag kände hatkärlek till vattnet. Jag har varit nära att drunkna en gång. Bilden under är tagen när vi kommit på färjan igen och jag nästan hunnit torka, efter att ha räddats ur vattnet. Att fastna på bottnen är inget man glömmer bara sådär. Men jag gillar bilden i alla fall och olyckan fick mig inte att sluta älska havet. Jag har lust att fota lite med pappas gamla analoga kamera, han har tagit jättemånga fina bilder med den.