... then my profession would be staring. Känner mig lite farlig just nu, flippar på minsta grej. Men jag är väl inte i toppform direkt. Varit sjuk mer eller mindre sen i torsdags. Hög feber, halsont, snuva, you name it. Sämst timing dessutom, missade midsommarfesten med smultronvin och var fortfarande sjuk på Viktors födelsedag. Men baby har tagit bra hand om mig. Ändå lite svårt att undvika att känna sig ensam och för jävlig. Så har mest legat i sängen och varit ynklig. Tittat på Filip och Fredrik. Och myst med Viktor och katten.

Ville ändå inte åka hem, blev nästan så eftersom jag var nära att missa tåget i Enköping. Bussen körde galet långsamt, vi rullade nästan bakåt i uppförsbackarna. Blir så irriterad på landet ibland. Fast tåget var värre. Lite jobbigt när man inte kan andas riktigt . Jag tror jag har blivit immun mot nässpray och var svullen i halsen. Inte så upplyftande när jag visste att jag var tvungen att sitta där och kippa i över fyra timmar. Och så blev tåget sent som vanligt, då ville jag mest gråta. Jag har varit så sjukt dryg också, orkar inte med mig själv. Men nu har jag min bricanyl och knaprar piller, undrar om det blir knasigt med sömnpiller också. Måste sova i natt, ska upp tidigt i morgon och skriva kontrakt för Amnesty. Får se hur det går. Behöver väl inte skriva att jag är opepp. Wish me luck.