, this awkward silence makes me crazy. Jag är så trött på regnet, och på att jag inte kan sova. Känns hopplöst att ens försöka blunda. I går fick jag för mig att gå ut i mörkret, ett på natten ungefär. Det var skönt och tyst. Även om jag är trött på regnet gillar jag luften. Doften av regn, och att det är så fräscht. Och alla åkrar är fina på natten, även om jag var lite lättskrämd. Såg inte att alla kossorna låg i närheten. Bor en kvart från Göteborg, och ändå har vi två bondgårdar. Sen ringde, en inte helt nykter, Wille och höll mig sällskap. Bästis, festis. Jag pratar för mycket i telefon, borde skaffa headsfree. Nu ska jag lyssna på FFAF, Tales Don't Tell Themselves, som om det inte vore nog med vatten överallt. Jag saknar havet.