Det är Robins namn i stamtavlan, Delaklin's Sunshine In The Rain. Sånt där fancy utställningsnamn. Jag har börjat vänja mig vid tanken på att han är vår lille Robin. Och jag är redan helt kär, men det är väl needless to say egentligen. Vi hämtade honom på Delaklin kenneln i går, han blev badad och fick klorna klippta. Efter det somnade han i min famn. Och fick åka bil hem till Partille susandes i en filt. Han har varit hur duktig och lugn som helst, fått springa på gräs för första gången och upptäckt sitt nya hem. Och så har han hälsat på hos farmor, även om han bara låg och sov halvt under mitt linne. Det är kul hur gamla människor lyser upp när de får se något så litet och nytt, en tant i vår trappuppgång började nästan gråta när hon fick se hur söt han är. Jag är sådär äckligt stolt och kan inte låta bli att prata bebisspråk med honom ibland. Men jag ska försöka prata om annat än hur duktig han är när han kissar ute.