Okej, nu kommer det sista från Englandsresan. Natten i Portsmouth blev väldigt kall, gissar på att hotellet saknade fungerande element helt. Jag och Sofia vaknade efter någon timme av att vi frös så vi skakade, trots att vi hade dubbelsäng. Fick ta på oss våra hoodies och dra upp luvorna. Då blev vi hyfsat varma, under filt, täcke och överkast. När vi vaknade strålade solen in, och gårdagen med Dallas kändes helt overklig. Jag mumlade något om att "katten, den ligger ner". Har ingen aning om vilken katt jag pratade om, men underhållande var det. Resten av resan hade jag väldiga problem med det svenska språket, till Sofias stora nöje.

Efter att vi hade duschat och stresspackat drog vi ut för att spana in Portsmouth, eller Southsea. Det första vi såg var en underbar liten damm, och en modellbåtsklubb. Hur sött är inte det? Och som vanligt var våren tidigare än i Sverige. Vi gick runt och nöjt av hur grönt och fint det var. Sen gick vi ner till strandpromenaden, som var lika fin som i Brighton med en egen liten pir. Jag älskar engelska sydkusten! Vi satte oss på stenstranden och bara log. Vi kunde inte sluta kommentera hur jävla underbart allt var. Och varmt var det, folk badade! Okej, ett gäng high school-grabbar, men ändå. Drack öl gjorde de också, klockan 11. När vi väl lyckades slita oss, efter någon timme eller så, bestämde vi oss för att gå mot tåget och köpa frukost. Tågresan gick snabbt, och vi hoppade av vid Waterloo i London.


Vi har varit i London fyra gånger innan, och aldrig sett Big Ben. Det är rätt bra jobbat. Vi har bara hängt ute i slummen. Men femte gången gillt! Vi såg Big Ben och London Eye redan från tåget, annars är det väl tveksamt om vi hade orkat letat upp det. Så från Waterloo traskade vi iväg för att kika på sevädheterna. Och jag måste erkänna, det var rätt coolt. Så vi knäppte massa bilder, och jag fick äntligen gå över en bro.

Efter det drog vi oss mot Oxford Street, som vi har gått upp och ner för en massa gånger. Den här gången hittade vi heaven on earth, i alla fall för två beauty junkies som mig och Sofia, Selfridges. Det fanns oändligt med smink, parfymer och gulliga förpackningar. Allt som luktar gott och är rosa är bra grejer. Fast man kände sig som en misfit. Slitna som få, och det kunde lika gärna stått backpacker i pannan på oss. Men där gick vi bland väskor för över £2000 pund. Tyvärr fanns inte det enda vi verkligen ville ha, från NARS. Så vi tröstade oss med lite Burt's Bees. Nästa gång vi åker ska vi ha med oss stora resväskor, så man slipper de löjliga flygplansreglerna. Då ska det shoppas vill jag lova!


Sen vet jag inte riktigt hur vi fördrev tiden, promenerade runt och åt på Subway som vanligt. Och sprang runt lite inne på HMV. Vid 21-tiden tog vi oss till Liverpool Street för att sätta oss på expressen till Stansted. Och då började nästan tio timmars väntan. Först hade vi väldigt roligt åt allt folk runt omkring, speciellt en kille som gick runt och gjorde söta grimarser för sig själv. Men sen la vi oss helt enkelt ner på stengolvet och väntade tills vi fick checka in. När det blev för kallt drack vi varm choklad och Sofia lyckades somna på ett bord. Efter det fick vi gå igenom säkerhetskontrollen och tröstshoppade i tax freen fram tills flyget gick.

Jag är så himla glad att det verkligen blev av och att allt var så spontant. Och att jag fick uppleva det tillsammans med Sofia. Vi har haft så fruktansvärt kul, vet inte när jag skrattade så mycket senast. Vi har svurit och haft väldigt låg och snuskig humor. Och vi har lipat. Nu saknar jag England, och kusten. Det har verkligen blivit som ett andra hem. Saknar till och med alla britter, och hur de kallar en darling, my love och gorgeous. Och Dallas ... Dallas! What a man. Och vilken röst. Man kan lipa för mindre. Nästa gång han kommer till Europa, då är jag och Sofia där. Our Canadian fucking darling! Puss. Jag älskar England, jag älskar Sofia, och jag älskar Dallas.