funeral for a friend!
Tyrol på Gröna Lund, 1 oktober 2007
När vi kom fram till Tyrol gick vi först till baren och sen satte vi oss vid ett bord där vi drack svindyr öl och cider (58 spänn, jeez). Och såg dem två förbanden. Sen drog vi ner till golvet där vi väntade på Funeral for a Friend. Jag vet inte hur många gånger jag viskade "Matt Davies" i Sofias öra. Men tillslut kom han ut med resten av bandet. Into Oblivion är en så bra öppningslåt, jag rös och det var bra stämning. Spelningen var riktigt bra, allsången var mäktig. Speciellt till Juneau. Måste ge lite cred till publiken ändå, trots att jag klagade på att den bestod till emokids till största delen. Lite kul att jag har "upptäckt" Funeral igen, för tre-fyra år sen lyssnade jag på dem jättemycket. Finch-perioden då också tror jag. Och nu blev jag kär igen i samband med nya skivan. Så det var speciellt att se dem live, alla texter satt kvar. Älskar nya skivan, den är mysig. Och att den handlar om Matts fobi för vatten och havet är sött. Han dissade några emokids också:
Matt: "Did anyone see us opening for My Chemical Romance?"
Emokidsen fjortisskrek ännu högre.
Matt: "Yeah ... I tought it'd be you guys."
Eller så vara det bara jag som uppfattade det som en diss eftersom jag tycker det är kul. Tråkigt att spelningen var slut så tidigt bara, speciellt när vi skulle fördriva hela natten i Stockholm. Eftersom vi inte kom med bussen gick vi tillbaks mot centralen där vi släppte av Tom och Linus. Sen började sju timmars väntan. Stockholm by night är fint, fast den gick segt. Men vi överlevde, och det var det värt. Fler spontanresor, tack!
Funeral for a Friend - Walk Away
Senaste singeln, fin video. För er som inte hört nåt med FFAF, se den!
sthlm och ffaf
10:02 bär det av till Stockholm i morgon, det ska bli trevligt som fan. Har saknat hufvudstaden, har inte varit där sen resan dit med JM. Älskar att bara gå runt där, men vet inte hur mycket vi kommer hinna med på dagen. Vi, jag, Sofia och Viktor, kommer fram vid tre. Så då blir det väl till att käka och sen hitta på något fram till sju då vi ska vara på plats på Gröna Lund. Spelningen kommer vara på Tyrol där. Jag peppar! Kommer bli så mysigt att se FFAF. Kommer vara två, tre förband så spelningen är väl slut runt tolv. Efter det kommer vi antagligen ha en hel natt att fördriva i stan, tror vi ska med 07:06 tåget hem. Alternativet är ett tåg som går 03:16 från Arlanda, men det är dyrare, tar längre tid och saknar bistro. Blir ju lite av en utmaning att hålla ut hela natten. Jag är sugen på att dra till söder, bara-för-att. Vi borde fixa hemresa nu, men jag får inte tag på Viktor (pick up the goddamn phone). Jag säger som Timbuktu "jo, det löser saaaj". Just nu bryr jag mig inte så mycket egentligen, vill bara upp till Stockholm och se FFAF.
Update:
Det löste saaj, och jag har den låten på hjärnan. Så nu är alla pengaproblem fixade, och vi har tåg både till Stockholm och hem snart. Behöver dra till Allum för att hitta ett par tunna fingervantar och köpa lite frukostmat. Annars vet jag vad jag ska ha med mig. Fan vad bra det blir. Nu ska jag lyssna igenom alla FFAF-skivor och softa lite, har stressat runt hela dagen utan att göra något åt saken. Stockholm, here we come.
(not so) early to bed
Sticky Fingers, 6 september 2007
Var ute i går med Sofia, och det blev riktigt lyckat. Men så hade jag inga förväntningar eftersom jag hostade sönder lungorna och var sjukt seg innan vi åkte in till stan. Fast alltid kul att träffa baby, det vet jag. Och nu var det två veckor sedan vi sågs sist, helt galet. Så blev massa catching up också. Drog till Sticky direkt, utnyttjade happy hour till max. Jag blev full och glad, krävdes inte så mycket. En sjukt god drink som jag inte vet vad den heter, får helt enkelt prova alla tills jag hittar den igen.
Early to Bed spelade, fast jag hade svårt att koncentrera mig. Vi skrattade mest åt andra. Men det var bra. Sedan dansade vi (DJ:n spelade Shout, då var jag tvungen annars var det ingen dansvänlig musik direkt), och träffade på en läskig kille som var lite svår att bli av med. Plötsligt dök han upp precis bakom mig trots att vi gömt oss i ett hörn och bara "Heee!j". Sen kom Sofia på ett hemligt tecken om han kom i närheten, hon är bäst.
En annan kul typ kom fram och visade fuck you och sen "Höhö, jag skojade bara. Ni är fina vänner och jag är fucked up on alcohol, hejdå." Det märks att det är många från Lerum och däromkring som hänger på Sticky, sista tåget går 00:15 på vardagar, och innan dess tömdes det rätt rejält. Jag och Sofia råkade missa sista nattbussen hem, med ungefär fem minuter, och på nåt sätt lyckades vi komma rätt med taxi istället. Vi hade typ tio spänn kvar tillsammans efter att ha betalat taxin kontant. Big spenders. Det får göras om. Vill ut i morgon, men får nog bli frisk först. Whine.
Älskar fyllekonversationer på msn:
... säger:
jag e full å skriver på känn
therése säger:
skriv nåt på känn då
... säger:
du å så söt aat jag tappar tänder
marissa burns trey
Sticky Fingers, 15 augusti 2007
Ja, Marissa Burns Trey, i går med Sofia på Sticky. Dem är sjukt bra. Även om jag hört en del låtar blev jag riktigt imponerad av hur grymt det var live, ska bli kul att höra något nytt. Och första bandet, Sayou, var också bra. Kul att upptäcka nya svenska band. Jag var där för att fota, vet inte riktigt hur det gick. Värdelös belysning, alla strålkastare var på publiken istället för på bandet. Så om jag inte använde blixt blev ljuset fint men grabbarna blev bara silhuetter. Så jag fick blanda lite mellan blixt och utan, auto och manuellt. Jag var kanske inte så inspirerad heller, var galet trött. Sofia fick putta på mig ibland. Sov inte så många timmar natten jag kom hem från Grekland, vaknade tidigt och sedan skulle jag iväg igen. Blev några roliga bilder i alla fall. Men får nog trixa en del i Photoshop. Plus att jag är sjukt ovan med att använda systemkamera. Ska bli kul att lära sig lite mer av det tekniska, och inte bara gå på känsla (och auto). Henke har lovat att han ska lära mig, sådetså.
pier pressure
Frihamnen, 1 juli 2007
Det var väl egentligen bara tre band som jag gick dit för att se: Blindside, Less Than Jake och Billy Talent, i den ordningen. Och dem var riktigt bra. Blindside var första bandet som spelade. Så efter att jag, Viktor och Sofia glidit förbi hela kön, tack vare att jag hittade Fraz och gänget längst fram, drog vi direkt till första scenen. Blindside var riktigt bra, men fick kanske inte rätt stämning. Vi var fortfarande trötta, det var första spelningen och vi stod rätt långt bak. Men vi hade roligt ändå, speciellt åt Mr Lindskogs snortighta, bruna byxor med hängslen. Hoppas jag får se dem spela ett litet gig istället.
Efter det var det lite väntan tills Less Than Jake. Och det var riktigt värt, bästa spelningen på hela dagen. Även om det var längesedan jag lyssnade på LTJ, blink-perioden ungefär, var det grymt bra. Högt tempo och spex som inkluderade massa hattar av olika slag. En hel del mellansnack också, mest om hur bra svenska tjejer är jämfört med tyska. Dem lyckades få igång en circle pit runt kontroll/ljudtornet och alla i publiken var glada. Good times, precis som det ska vara.
Det var andra gången jag såg Billy Talent, inte för att jag kommer ihåg så mycket av den första som var på Give It A Name i London. Men den här gången blev jag inte besviken. Alla låtarna fastnade, Ben's tröja rök fort och publiken var galen. Det obligatoriska snacket om the ex aka cunt face och hur vackra svenska tjejer är. Tyvärr fick vi inte se honom glida förbi i kostym med martiniglas. För att sammanfatta lite så var Pier Pressure lyckat, bra festivalväder, mycket folk och alla band som jag väntat på var bra.
Måste skriva något om alla emokids också, för det var fullt av dem. Det var trots allt "emo-festen", som jag och Sofia döpte den till. MCR-kostymer, kajal och missbruk av hårspraysburkar är bara början. Men det var lite svårt att störa ihjäl sig eftersom det var vi som stack ut.
Vi såg lite av Avril Lavigne också, och hon är pinsamt dålig. Speciellt alla nya låtar, försöker hon sig på att rap'a ibland? What's the deal? Bara grejen att hon har skrivit en låt om "The Pants" dedicerad till starka, självständiga kvinnor. Och sådana symboliseras tydligen av att dem bär byxor. Lite dubbelmoral kanske nu när Avril har blivit extremblond och föredrar Chanel-kjolar? Men visst det var rätt kul, man kände igen fler låtar än vad man hoppades på.
My Chemical Romance. Jag och Sofia fick för oss att stå längst fram, vid Frank. Och vi lyckades typ. Tyckte lite synd om alla fans vi tog oss förbi. Men, det var kul. Även om det inte riktigt är min grej, har MCR (läs: Gerard) alltid en grym show och bjuder på sig själva. Och dem gör aldrig fansen besvikna, som alltid är i extas. Grym dag.
