Fick precis ett sms från Sofia som var så himla sött att jag är tvungen att skriva ner det här: "För en månad sen satt vi och skrattade åt en man på en flygplats. Det vill jag göra nu också!" Jag har spenderat många timmar på flygplatser, och det är lika speciellt varje gång. All förhoppning som bubblar när man sätter ner sin fot på utländsk mark. Man går igenom transithallarna och vet att man är på väg någonstans. På riktigt. Någonstans bortom arrivals. Och det är en helt underbar känsla. Man vet att man kommer känna sig lite annorlunda, några upplevelser rikare, nästa gång man ser flygplatsen. Och så är det också. När man väntar på incheckning för att flyga hem har man tusentals intryck att sortera, då gör det inget att timmarna går lite långsammre på flygplatser. Och som i mitt och Sofias fall kanske man har en söt man att skratta åt, eller med snarare.

Förstår inte riktigt att det redan har gått en månad sen vi var i England. Ändå har jag redan abstinens efter nya resor. Helst vill jag tillbaks till England. Jag gillar att det börjar kännas hemma. Och om jag känner mig och Sofia rätt lär det inte dröja allt för länge.

Bild. Den är så snygg att jag lånar den helt fräckt.