kamikazes
I morse när jag vaknade var jag helt tokigt förkyld, så jag har mest gått runt och nyst hela dagen. Men en positiv sak: jag kunde sova! Visserligen i min soffa, men ändå. Är fortfarande ett nervvrak efter handbollen, förstår inte hur det kan bli så spännande varje gång. Skrek mig hes, bet mig i knogarna och blundade när det blev för spännande. (Och diskuterade matchen med Sofia och Henke via sms). Den här gången gick det inte hela vägen, men vad Sverige kämpat! Vänta bra till OS. Och Boken är fortfarande jättesöt. Här kommer lite nostalgi, nörderi och en gammal bild:
Det spelar ingen roll hur många år som går, en del av mig kommer alltid vara nummer 12 och handbollsmålvakt. Som tur var behövde jag inte ha den groteskt fula tröjan på bilden speciellt ofta. När jag tänker tillbaks på handbollen minns jag mest all press och alla skador, helvetesslingan på 8 km och spaghettibenen efteråt. Jag glömmer lite hur mycket jag faktiskt älskade att stå i mål, även om det var tufft och gjorde ont som fan ibland. Målvaktsträningarna, reflextest, idioten, tejpade fingrar och fötter ... Men alla matcher, platser och minnen väger upp. Wien, Budapest och dem flesta handbollshallar i södra Sverige.
Partille Cup. Vattenkrig och nästan 35 grader, eller ösregn och kläder som ångade i kylan. Matcher på gräsplaner som mest liknade chokladpudding. Alla lag vi har mött, Taiwan och Chinese Taipei, och den enorma glädjen över att vinna. Eller hur vi tröstade varandra om vi inte vann. Men oftast vann vi, om jag ska vara ärlig tror jag vi var rätt hatade av andra klubbar just därför. Jag har aldrig riktigt förstått varför Sävehof vill kalla sig kamikazes, men som vi slet. Har så många fina minnen, bus som jag och Sofia har hittat på. Och när jag blev matchens lirare och min idol delade ut priset, att jag gjorde bort mig är en annan historia. Peter Gentzel, han var min hjälte. Att stå i vägen för det här är anledning nog.
Nästan ända fram tills att jag började gymnasiet var handbollen mitt liv, och alla kompisar i klubben såklart. Ibland har jag ångrat att jag spelade nästan 8 år och tyckt att det var slöseri. Men skulle jag vilja göra det ogjort? No way, José!
Partille Cup. Vattenkrig och nästan 35 grader, eller ösregn och kläder som ångade i kylan. Matcher på gräsplaner som mest liknade chokladpudding. Alla lag vi har mött, Taiwan och Chinese Taipei, och den enorma glädjen över att vinna. Eller hur vi tröstade varandra om vi inte vann. Men oftast vann vi, om jag ska vara ärlig tror jag vi var rätt hatade av andra klubbar just därför. Jag har aldrig riktigt förstått varför Sävehof vill kalla sig kamikazes, men som vi slet. Har så många fina minnen, bus som jag och Sofia har hittat på. Och när jag blev matchens lirare och min idol delade ut priset, att jag gjorde bort mig är en annan historia. Peter Gentzel, han var min hjälte. Att stå i vägen för det här är anledning nog.
Nästan ända fram tills att jag började gymnasiet var handbollen mitt liv, och alla kompisar i klubben såklart. Ibland har jag ångrat att jag spelade nästan 8 år och tyckt att det var slöseri. Men skulle jag vilja göra det ogjort? No way, José!
Let's keep in touch
Postat av: Mingla
Är du duktig på bloggdesign? Hade behövt hjälp med att
byta header. bra blogg du har förresten.
Postat av: Mr.
Pitt
Handboll är riktigt skoj faktiskt!
Postat av: Anonym
ahhh dessa minnen... peter, det var linda som kastade! ^^
Trackback