i must be emo

Var hos Jimmy i går, det blev stand-up, zombiefilm och jag blev ägd på tv-spel. Inte van med det, så jag var lite emo efteråt. Men det var fint ändå. Jag lyckades med att vara hemma klockan åtta i morse. Utan någon sömn på hela natten, hade ingen lust att åka hem själv från Gårdsten runt halv tre. Får hemska flashbacks av att vara ute själv vid den tiden. I alla fall, jag kunde såklart inte sova. Drog mig därifrån vid sex, halv sju. Bussen och spårvagnen gick bra, men så fort jag kom in till stan blev det kaos. När jag klev av vagnen blev jag mer eller mindre påhoppad av en knarkare. Tog mig därifrån hyfsat snabbt ändå. Upptäckte att det inte gick någon buss vid sju så jag gick bort till tåget och frös med några andra. "Centralen är för tillfället strömlös, men vi meddelar så fort tågen börjar rulla igen." Great, bort till Nisse igen och vänta på första bussen. Den kom och var svinkall, då var jag så seg att jag ville börja lipa. Hann inte somna innan pappa ringde vid halv 11.

Nu har jag precis kommit hem från att ha övningskört till havet och promenerat två timmar. För att förstärka mitt emo-humör har jag fina, mörka ringar under ögonen. I kväll kommer Sofia, hoppas jag inte är medvetslös innan dess. Borde äta något också men mår illa bara jag ser mat. Nu har jag gnällt för en hel vecka, åh så bra! Avsnitt två av Pushing Daisies nu, puss.

Let's keep in touch

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback