Uh, jag är så trött på att inte kunna sova. Och sova oroligt och drömma mardrömmar när jag väl somnar. Funderar på att gå till doktorn för att få nya sömntabletter. Men det verkar inte hjälpa för mig ändå. Jag vet inte hur jag ska bli trött. Har testat det mesta, även om jag är helt slut fysiskt blir jag ändå inte sömnig. Har börjat läsa igen, men det hjälper inte det heller. Fast Diary är bra. Ska köpa på mig lite av Chuck's (Palahniuk) böcker innan jag åker utomlands, fortfarande några jag inte har läst. Som nya Rants. Men i dag ska jag lägga mig tidigt, försöka i alla fall. Just for the record. You can't die of insomnia. Och en passande bild:

Första dagen på länge som jag känner mig bra, äntligen har förkylningen släppt. Men jag sov inte så mycket i natt. Var hemma runt två ungefär, utan att vara trött. När jag väl lyckades somna drömde jag mardrömmar. Det var helt sjukt. Som i ett tv-spel. Först sprang jag och några kompisar, kommer bara ihåg att Sofia och Jonas var med, runt och sköt på zombies av något slag. Men helt plötsligt var det massa från mitt gymnasium där också. Och jag var rädd för att råka skjuta någon av dem. Ammunitionen tog slut hela tiden, och alla siktade helt fel. Vaknade när jag hade tagits som gisslan av någon annan grupp. Viktor har pratat en del om Dead Rising det senaste, men tror knappast att det var därför jag drömde så. Längesedan jag drömde en så detaljerad dröm. Vill inte ens veta vad det kan betyda, fast tror nog inte på det där med drömtydning ändå. Dagen har inte varit så intressant. Kollade dvd-spelare på Allum, och köpte lite smågrejer. Har fått ner datorn i källaren nu, det tog ett tag med alla sladdar och kablar som skulle dras snyggt. Men nu är det klart. Och här sitter jag nu:

"eye eye eye eye eye, eye love you very much." Jag älskar mina grejer från anatomicals (we only want you for your body). En söt ögonmask och gel. Kändes som att jag behövde det, med tanke på hur jag ser ut när jag vaknar nu för tiden. Sover sjukt lite, och min tragus gör inte saken bättre. Även om det kanske inte hjälper så mycket blir jag glad, och lite pigg, av texterna som står på alla produkter, som:

I förrgår åkte baby hem. Och vi sa hejdå två gånger, eftersom han kom hit och hämtade glömda saker med Timmy och Johanna. Nu är det tomt, men har inte fått någon direkt tid till att tänka än. Har tömt min garderob, därav rubriken från south park som numera är allt jag kan tänka på när jag ser en garderob, och flyttat ner allt i källaren. Hittade en del roliga kläder, undrar hur man tänkte. Eller om man tänkte alls snarare. Men inget jättekul, har rensat bort det galnaste från mellan/högstadiet. Men hittade till min förvåning lite rosa saker. Rosa. Det är inte min grej. När jag var yngre var jag lite av en tomboy, inget extremt men hade nästan bara killkompisar och vägrade klänning. Fast nu tycker jag rosa är sött, på det mesta utan kläder. Som Lee Stafford's vax och hårspray. Och läppglans, yum. Det är rätt kul att gå igenom gamla grejer, även om det är ett helvete att sortera och avgöra vad som ska slängas. Blir alltid så nostalgisk, massa handbollsmedaljer och t-shirts till exempel, nu känns det sjukt att det var en del av mitt liv i 8 år. Flera skokartonger med gamla brev. Och en hel del pinsamma skivor, men mest hip hop. Det känns inte så pinsamt längre, det var ändå jag ett bra tag. I morgon får jag möblerna. Då ska vi flytta ner sängen i källaren och bygga IKEA-möbler. Och försöka få igång tv:n. Finally. "Inflyttningsfest" i helgen förhoppningsvis.

Björn ville bjuda mig på Dropkick Murphys i dag, men så var biljetterna slut. Buhu, jag vill gå på en riktig spelning.

Har äntligen piercat tragus nu, i fredags. Tänkt på det länge, men har liksom inte blivit av som så mycket annat (note to self, igen: VISA-kortet!). Så jag och Viktor droppade in hos Ed's Piercing. Och vi hade tur, för han hade tid. Eller jag hade tur snarare, eftersom Viktor ska vänta med att pierca sig igen lite. I alla fall, Ed var lika söt som vanligt. Och en tragus blev det, snyggt som attan också. Speciellt ont gjorde det inte heller, trots att jag hört så mycket om just tragus-piercing. "It's like a punch in the head" etc. Viktor verkade bli lite besviken för att jag inte reagerade, sötnos. Men som Ed sa, jag är en tuff tjej. Han kände igen mig, trots att det snart är två år sedan jag och Bokis var där sist. Fick 60 spänn i rabatt också, jag blev glad. Och så pratade vi om septum, nu har jag bestämt att det ska bli av. Ed tyckte inte att det var några problem att läka med stav. Vill inte behöva ha ring en hel månad om det skulle hindra något jobb. Som han sa: "Ja, en stav syns ju inte. Om dem inte kräver en näsinspektion, och då har du nog en lite pervers chef och borde byta arbetsplats." Han är söt. Men septum blir det inte innan min tragus har läkt, och det tar nog lite tid. Första natten var rätt blodig (kommer fin bild senare). Så efter att jag har varit utomlands blir det. Efter Ed åkte vi ut till Långedrag, där vi kollade boende till Viktor som flyttar hit. Bra, bra, bra.

Frihamnen, 1 juli 2007

Det var väl egentligen bara tre band som jag gick dit för att se: Blindside, Less Than Jake och Billy Talent, i den ordningen. Och dem var riktigt bra. Blindside var första bandet som spelade. Så efter att jag, Viktor och Sofia glidit förbi hela kön, tack vare att jag hittade Fraz och gänget längst fram, drog vi direkt till första scenen. Blindside var riktigt bra, men fick kanske inte rätt stämning. Vi var fortfarande trötta, det var första spelningen och vi stod rätt långt bak. Men vi hade roligt ändå, speciellt åt Mr Lindskogs snortighta, bruna byxor med hängslen. Hoppas jag får se dem spela ett litet gig istället.

Efter det var det lite väntan tills Less Than Jake. Och det var riktigt värt, bästa spelningen på hela dagen. Även om det var längesedan jag lyssnade på LTJ, blink-perioden ungefär, var det grymt bra. Högt tempo och spex som inkluderade massa hattar av olika slag. En hel del mellansnack också, mest om hur bra svenska tjejer är jämfört med tyska. Dem lyckades få igång en circle pit runt kontroll/ljudtornet och alla i publiken var glada. Good times, precis som det ska vara.

Det var andra gången jag såg Billy Talent, inte för att jag kommer ihåg så mycket av den första som var på Give It A Name i London. Men den här gången blev jag inte besviken. Alla låtarna fastnade, Ben's tröja rök fort och publiken var galen. Det obligatoriska snacket om the ex aka cunt face och hur vackra svenska tjejer är. Tyvärr fick vi inte se honom glida förbi i kostym med martiniglas. För att sammanfatta lite så var Pier Pressure lyckat, bra festivalväder, mycket folk och alla band som jag väntat på var bra.

Måste skriva något om alla emokids också, för det var fullt av dem. Det var trots allt "emo-festen", som jag och Sofia döpte den till. MCR-kostymer, kajal och missbruk av hårspraysburkar är bara början. Men det var lite svårt att störa ihjäl sig eftersom det var vi som stack ut.

Vi såg lite av Avril Lavigne också, och hon är pinsamt dålig. Speciellt alla nya låtar, försöker hon sig på att rap'a ibland? What's the deal? Bara grejen att hon har skrivit en låt om "The Pants" dedicerad till starka, självständiga kvinnor. Och sådana symboliseras tydligen av att dem bär byxor. Lite dubbelmoral kanske nu när Avril har blivit extremblond och föredrar Chanel-kjolar? Men visst det var rätt kul, man kände igen fler låtar än vad man hoppades på.

My Chemical Romance. Jag och Sofia fick för oss att stå längst fram, vid Frank. Och vi lyckades typ. Tyckte lite synd om alla fans vi tog oss förbi. Men, det var kul. Även om det inte riktigt är min grej, har MCR (läs: Gerard) alltid en grym show och bjuder på sig själva. Och dem gör aldrig fansen besvikna, som alltid är i extas. Grym dag.