I dag fyller min fina pappa 52. Det ville han fira med att bada bubbelpool och lyxa till det. Så självklart gjorde vi det allihop. Jag skulle övningsköra hem och det höll på att sluta illa. Ett rådjur fick för sig att springa ut mitt framför bilen på den slingriga vägen mot Jonsered där det av någon anledning är 70. Som tur var har jag rätt bra reflexer och hann tvärnita. Fick hemska flashbacks från pappas cykelolycka. Då trodde jag verkligen att jag hade förlorat honom. Kommer ihåg hur jag fick åka iväg i polisbilen och såg hur trottoaren och gräset var täckt av pappas blod, och på något sätt visste jag att man inte kunde leva med så lite blod kvar i kroppen. Men det gjorde han med två krossade ryggkotor och en spräckt näsa. Men det var nära, blir så arg att jag nästan lipar när jag tänker på alla bilar som åkte förbi någon vars tröja man kunde vrida blod ur. Och är evigt tacksam paret som ringde 112. Nu är han en av dem friskaste och envisaste personer jag vet, barnsligaste också. I dag gick allt bra, men man får en tankeställare.